Lamu …jag jobbar idag från LAMU!….Lamu? Var är det? Hade inte ens hört talas om det innan jag skulle hit.
Jag sitter nu, söndag morgon sista helgen i oktober i en vacker snidat säng, på en takterass på en ö i Kenya.
Det är galet fuktigt. Det är varmt, nästan olidligt varmt redan klockan 7 på morgonen är det så varmt….klimakteriesvallningarna är lite extra påfrestande här kan man säga.
Så här är min arbetsplats, kan inte klaga på utsikten. Ibland får jag gå ned och duscha när min hud drar åt sig alla flugor i området! (på bilden är det den första regniga dagen då jag kunde ha tröja på!)
Det finns paradiska stränder här, men att ligga på en strand har jag inget lugn i kroppen att göra. Skulle bränna sönder min hud här nede, så jag letar skugga.
Har min nya stickning, och lånar Christians dator. Har det fint!
Christian och jag gick en ledig stund längs stranden och plockade snäckor. Det är kul! Jag är en inbiten samlare av sten och snäckor.
Det trista var att se all plast och skräp som ligger på den fina vita stranden.
Det ligger strängar av färgglada partier i sanden….det färgglada är ju inte helt naturligt….
När tidvattnet åker ut, blir det liggande högar av skräp lite högre upp på stranden…det är riktigt tragiskt att se…
…men inne i byn hittade vi en konstnärsateljé med en träkonstnär som har tagit till sig en tjej på 22 år. Hon heter Hafswa och är den första kvinnan i Kenya att jobba med trä!
Och en del av deras konst ser ni på väggen bakom oss, det är konstverk gjort av skräp (mycket flipflops) som de plockar på stranden!
Sååå otroligt fina. Hafswa har varit på TV i Kenya för att visa upp detta, och hon vill försöka att få flera kvinnor att haka på tillsammans med henne.
Lamu ligger lite norr i Kenya upp mot Somalia. Här finns inga bilar, men typ 5000 åsnor!
Vi åkte in till den äldre delen av staden….
…den är med på Unescos världsarvslista. Det är väldigt speciellt, med en labyrint av smala gränder, och ingen motoriserad trafik förutom några få mopeder.
Det är som att vara med i en filminspelning att gå omkring där inne. Det känns verkligen som ett overkligt ställe.
Kontrasterna i denna lilla staden är gigantiska! Vad gäller allt….man kan nästan inte ta in allt som sker runt en hela tiden.
Längre ut på ön ligger Shela. Stadsdelen där turisterna håller till, vid stranden. Här finns lyxhotell, där vi kan sitta på terassen och dricka en kopp riktig espressokaffe och njuta av utsikten.
När jag sitter här på takterrassen i Shela är det full aktivitet runt omkring mig ute, nere på marken, och på de andra husterrasserna som fixas upp. Jag hör det sågas, det bankar och snickras.
Jag hör en tupp som gal nonstop. Åsnorna gör sina utrop (vad heter det???) -och det låter HEELT galet, ungefär som om jag skulle ta en trumpet och blåsa allt vad jag orkar med spott och allt så det blir riktigt hest. Sen ut in ut in. Helt crazy låter det!
Det är skrikande parningsklara hankatter.
En och annan get.
Barn som gråter.
Sen lite lite tystnad ibland. Då hör jag den stillastående luften.
Om strömmen har gått hör jag ett dieselaggregat som står någonstans i närheten, så jag vet hela tiden om det finns ström eller inte.
Det är massor av grönska, stora träd, stora blad, stora blommor. Mycket blommor, palmer, träd med stora trädkronor, som parasoller, blått hav, tak av palmblad. Fladdermöss!
Jag hör hur de kravlar runt under taket av palmblad, och de bajsar ner i sängen jag har som kontor!
Från minareten på moskén hörs utropen under dagen.
Jag känner en svag doft av svett.
Motorbåtar far förbi.
Heh, ganska coolt, och lite konstigt också.
Just nu skriver jag på ett dokument på datorn som får klistras in i bloggen senare för här i Lamu är strömmen borta sån ca 5 timmar varje dag. Nätverk hoppar av och på.
Jag skulle vara ute på fiske nu på havet, men jag har faktiskt försökt 2 morgnar i rad.
Alltså, första dagen fick jag hålla i mig ordentligt. Vågorna var riktigt höga och krappa.
Jag tycker det är jätteroligt att köra båt i i vågor, men sedan när man skall fiska stannar man båten.
Och vi pratar inte om att guppa!!!! Herrej…. Jag fick sitta och hålla fast mig och hålla blicken fast i horisonten för att inte kräkas!
En av killarna som skulle fiska låg och kräktes, och tillslut fick det bli att åka in till land med oss.
Jag försökte igen i går, vågorna var blivit aningens längre det senaste dygnet, men jag kan uppskatta sån ca 3 meter i höjd, och kanske 10-12 meter i längd, kanske 8 m/sekund vind. Öppet hav, ganska liten båt för de vågorna.
När vi körde jagade vågorna båten bakifrån. När vi stod still kändes båten som en liten plutt som kastades åt alla håll, och de som fiskade kunde knappt stå.
Mmm, jag må vara nerd på stickning, men snacka om självplågning i sin hobby.
Samma kille som kräktes dagen innan, kräktes igen. Och började med det i sin caps för att undvika golvet! Och han är ute igen idag!!!
I morse tackade jag för mig, och stannar kvar och jobbar i stället.
Fiskare på semester går upp klockan 6, drar ut och fiskar klockan 7 och är hemma igen klockan 17. Då är de helt mosade!
Så kan de göra det en vecka i sträck, snacka om självplågning!!!
Att åka ut några timmar är mysigt, men detta är hardcore fiske!
Fisklinan som används kostar per meter dubbelt så mycket som ren kashmir!!!
Jag skall nog ta mig en liten promenad ut sen. Det är otroligt charmigt här. Fantastiskt vackert och paradisiskt. Kan absolut rekommenderas om du söker något mera exotiskt!
Jag plockade ju på mig lite garn innan jag åkte för att sticka en ny tröja på resan.
Jag blev lite besviken över att jag inte fick ihop NÅGONTING på min sydamerika resa.
Men NU så! I knall blå Cardiff kashmir och Mohair Luxe.
Min idé var att ha randiga muddar på ärmarna i lite andra kvaliteer för att göra den dels lite personlig, och annorlunda. Och dels för att den skulle bli lite mindre ”ordentlig”.
När den blir färdig så går det självklart att sticka denna utan ärmmuddarna och använda beskrivningen till en klassisk tröja. Gillar du modellen, men tänker annan färgställning så hjälper jag självklart till med det.
Då vi kom till Kenya för 10 dagar sedan så åkte vi från Nairobi med propellerplan upp till 1800 meter höjd till Masai Mara, Naboisho.
Flera av er har säkert varit där, och även varit på safari.
För er som inte har varit på safari och är nyfikna på det skall jag skriva lite. På bilderna syns ”flygplatsen” man landar på när man skall besöka Naboisho konservatet!
Det finns flera olika ställen i Afrika att åka på safari till. Några ställen ägs av staten, dessa ställen får man endast köra jeepen på vägarna. Man får inte dra offroad in på savannen.
Hit var vi åkte heter det det Masai Mara och är ett konservat där marken ägs av Masaierna. Masaierna bestämmer över marken och vi bodde i lyxiga tält inredda i rustik kolonial stil.
Mahogny och rotting. Supermysigt, fräscht och villt mitt i bushen, och vi körde på kors och tvärs över allt. Helt intill djuren med vår duktiga Masaikvinna Nash!
Det var bara vi som bodde på campen så det var superservice.
Jag skall göra lite reklam för företaget som arrangerar dessa resor bara för att de jobbar på ett lite annorlunda sätt. De samarbetar med Masaierna för att ta vara på djuren på savannen, ecosystemet och Masaierna. Så det är 530 landstycker som ägs av olika Masaiklaner, området är på 20 000 hektar. Det är 4 olika camper man kan bo på och dessa har lite olika stil.
95% av de anställda är Masaier. De kan savannen ut och in och vet hur djuren och naturen på deras marker funkar.
Det betalas ut en hyra till Masaierna från denna ecoturism så de kan fortsätta att leva som de gör.
Detta heter Basecamp Explorer. Man kan inte komma närmare naturen, djuren och in i bushen än detta! Kan absolut rekommenderas om du planerar safari!
Både min och Christians favoritcamp var Wilderness Camp. Det är den vildaste, mest genuina old fashion safari camp man kan välja. Endast 8 tält, mitt i bushen.
Det första jag såg då jag satte mig i sängen var en gul spindel som kröp över överkastet. Det var naturstig utanför och när man går fram och tillbaks till tältet följer en masai med spjut med oss framför och bakom för att vakta. Djuren är i princip precis utanför dörren. Vi tog våra kikare och tittade på elefanter och babianer genom panoramafönstret (hela väggen) i tältet. Masaierna sitter utanför tältet hela natten för att jaga bort eventuella lejon. Det surrar av miljoner av insekter utanför på nätterna. Man kan höra djurläten, och på morgnarna massor av fåglar. Det finns fåglar med telefonläten…..låter som att ingen har tänkt svara i telefon!
Masaier är en etnisk folkgrupp som levde som nomader tills endast några få år tillbaks. Nu har de blivit mera bofasta och de har sina små Masaibyar. Man känner igen dom på deras smala långa kroppar, mörka hy och väldigt färgstarka kläder och smycken. Killarna går med spjut ute.
Från flygplanet kan man se massor av cirklar nede i ökenlandskapet.
När man kommer till en ”cirkel” på marken så ser man att det är massor av små lerhus som är byggda i en ring med en stor öppen plats i mitten. De har kor och getter och på nätterna är korna på den öppna platsen. Getterna blir instängda med nät runt hela och även med nättak så inte leopardena skall hoppa ned från närliggande träd och ta dom!
Masaierna har ett speciellt levnadssett där männen endast tar hand om korna och getterna. Något annat behöver de inte göra i sina liv. De kan ta sig från 1-4 fruar, och varje fru bygger sin hydda där mannen fritt kan välja var han vill bo/sova. När barnen i hyddan blir 6 år måste de ut av huset när pappa kommer på besök.
Masaikvinnorna gör allt annat i byn. De fixar/reparerar sina hus, hämtar vatten, (här finns inget vatten/el) De lagar mat, passar barnen, mjölkar korna, tvättar.
Masaierna är väldigt utsmyckta med smycken av färgglada plastpärlor (från Kina).
Kvinnorna sitter och gör bälten, armband, örhängen och halsband av dessa. Deras händer är riktigt arbetarhänder, de sitter rätt på marken i skuggan under något träd.
Det är skolplikt i Kenya så även masaierna blir utbildade, men de håller hårt på sin kultur, och klanledaren bestämmer hur de skall leva sina liv.
Varje cirkel/by är en klan. Klanerna har namn som Noshörning, Giraff, Lejon, Elefant etc. Och när de skall ha flickvänner och fruar måste tjejerna vara från en annan klan. De gamla masaierna äter endast 3 saker: mjölk, blod och kött.
Av de yngre har flera börjat att äta annat också nu för tiden, men då jag satt nede på ett kafé här i Lamu så kom ett gäng unga Masaikillar in (de sålde smycken till turister utanför) De slog sig ned vid ett bord, och tog in massa flaskor med MJÖLK!
De drack säkert en halvliter mjölk var, sen satt de och surfade lite på sina telefoner och gick igen.
Pojkarna får flickvänner i skolan och dessa gör smycken till killarna. Så om man ser en väldigt utsmyckad kille så betyder det att han har många flickvänner/fruar.
De har sånger och dansar. Och det är lite suggestivt häftigt att lyssna på. Den första campen vi bodde på het Wilderness Camp. Då vi kom hem på kvällen och det var blivit mörkt, ledde de oss ned till elden som de satt runt. Vi fick sätta oss med dom och plötsligt började dom sjunga för oss, 6-7 masaikillar.
Alla hade sina olika roller i sången, och med den sprakande elden i mitten och dessa sjungande stamfolk, som sjöng, stampade takten och stönade så blev det otroligt häftigt. Det var en välkomstsång till oss
Vi hade alla dagarna med oss en guide som var otroligt duktig! Duktig på djuren och fantastisk på att köra jeep på alla ställen där det var närmast omöjligt att ta sig fram.
Hon sa ”well, lets see what the nature have for us today!”. Vi hade henne helt själva och hon stannade till och körde nära allt vi ville se.
Jag kunde ligga bak i jeepen och fota om jag ville det. Kylväska med kalla drycker var alltid med. Vi behövde bara svänga upp från campen så var det horder med djur.
Zebror, gnuer, och gaseller sida om sida. Några giraffer stod och åt, ett gäng gamla bufflar låg och glodde på oss, elefanter, flodhästar, krokodil, babianer….alltså. Det var djur överallt! Sååå fantastiskt!
Det var inte så många jeepar runt i detta området, så om det var en speciell händelse som att en lejonfamilj hade tagit en giraff nere vid vattnet så var det ändå bara 4 andra bilar runt. Och vi var så nära som 8-10 meter från djuren. Helt otroligt.
Mammorna äter först, och när de är nöjda och glada får barnen äta. Detta var en familj på 3 mammor och 6 ungar. Den ena mamman satt och drack vid vattnet, och hennes ena unge kom till henne. Vilket skådespel…
Kolla vad mätt ungen är. Han nafsade och lekte på sin mamma.
Vi stod och tittade på en mycket gammal elefanthane som stod vid vattnet och åt av grenarna på ett träd. Han sträckte sin snabel upp och tvinnade runt en gren och rev av den för att äta. Han stod så en stund,
….sen gick han fram till stammen på trädet. La sin snabel runt stammen och tryckte!
Vi undrade vad han gjorde, och så med ett brak så knäckte han hela trädet!!!
Aporna i träden bredvid sprang nedför trädstammarna!!!
Och han kunde fortsätta äta på sitt träd lite enklare då, när det låg på marken.
Jag är tagen av allt jag såg på safari. Det är nog något av det häftigaste jag sätt. Gamar som festade loss på en död stinkande elefant, Lejon som hade tagit en giraff, en hyena i mörkret hade fått tag på rester efter gepardenas jaktbyte. Geparder som åt en gasell.
Just att befinna sig mitt i naturen, att få se djurens vardagsliv. De är helt ostörda då det är olagligt att jaga i Kenya. Så de är heller inte rädda för jeeparna.
Masaierna klär sig i väldigt färgstarka kläder och min blåa tröja skulle passa en masai helt perfekt så därför skall den skall heta naboishosweater!
Jag har varit en sväng nede i Shela, en del av Lamu där vi bor. I hela Lamu är alla gator smala smug.
Det finns nog inget system överhuvudtaget. En labyrint! Jag bestämde mig för att gå rakt in i labyrinten och chansa på att komma fram till dit jag ville. Det är bara att gå…och varje gång smuget delar sig är det bara att välja…höger eller vänster. Jag gick endast på riktningskänsla.
Då jag närmade mig ”centrum” dök det upp lite butiker, så då kunde jag fråga efter vägen ned till vattnet.
Jag har lärt mig vägen hem från vattnet.
De är väldigt vänliga här i Kenya. Verkligen. Men när jag går själv utan Christian tycker jag att det är lite plågsamt. Jag får som ensam vit kvinna mera uppmärksamhet än jag önskar.
Sen kan det hända att det är de vita kvinnorna som har gjort det så…vad vet jag. Så jag drar heller med mig 95 kilo Christian, så får jag vara i fred.
Jag skulle aldrig våga att resa ensam i Afrika….
Snart är det Knitalongnääs hörni! Oj, vad kul det skall bli!!!
Jag har inte ägnat det så mycket tid före nu när det drar ihop sig, så nu blir det hem och planera det sista.
Jag vill bara påminna igen om det är något som ni vet att ni vill köpa när ni kommer så är det bästa att beställa det nu snart så ni vet att ni säkert kan få det i handen och få njuta av det under helgen! Ni är många, och ni är luriga. Plötsligt skall 5-6 stycken ha samma sak och då finns det inte så det räcker för alla.
Solnedgång på savannen….
Solnedgång i Lamu är också vackert och nu säger jag hejdå, det har varit ett väldigt hallå med ström och nätverk för att få till detta inlägget! Ha det så bra allihopa, jag är snart tillbaka! : ) Kram, Mia