Cardiff Cashmere och min resa till Biella

CARDIFF 100% CASHMERE

#cossatoscarf. Namnet på halsduken som blev min resestickning till Italien!
Cossato är en liten obetydelsefull ort norr om Milano. Kanske typ som Tollered. Ja, vad vet jag. Jag var aldrig i Cossato.

När jag skall ut och resa är problemet alltid: Vilken stickning skall med? VAD skall med?
Ni känner säkert igen det. Väskan är packat, och längst upp och alltid tillgänglig skall den bästa stickningen finnas!
Jag vill aldrig ha med ett pågående projekt. Det måste vara ett nytt som skapas med inspiration under resans gång.

Så det blev några nystan Cardiff Cashmere. Jag skulle ju ned och hälsa på dom där och få se produktionen och allt runt omkring kashmiren.

Och nu skall jag dela med mig till er som är speciellt intresserade!
Hela detta innlägget är endast om kashmirproduktion.

Jag kom till Milano och blev upphämtat av Marco som äger Cardiff Cashmere.


Cardiff är ett litet familjeföretag som endast sysslar med kashmir. De köper råvara från Indre Mongoliet och Kina av en agent i Italien, och sedan utvecklar de själva kvaliteter och färgkartor för industri och handstickning.
Det är Marco, hans fru Louisa. Antonella på kontoret. Nico på lagret. Och hans pappa som kommer in och hjälper till när det passar. Hans pappa hade förut ett eget spinneri, men la ned det då det blev sämre tider för handstickningsgarn.

Handstickningskvaliteten har kommit mer och mer och blir en större och större produkt.
De tycker det är konstigt i Italien att kashmir inte är mera vanligt i Norden. Och det tycker jag med. Varför?
Norden är rika länder och kalla länder, och kashmir är det bästa man kan få.
Men vi har ju inte alltid varit så ”rika”, och eftersom vi har haft en stor produktion av ull själv och med ganska specifika sticktraditioner så har det väl aldrig fått någon plats då. Jag vet inte. Jag bara spekulerar.

Kashmir är underull från kashmirgeten som lever i indre Mongoliet och Kina. Den finns i 3 råfärger vilket är vit (endast kinesiska getter) , råvit och brown. Det är på dessa 3 olika råmaterial som färgerna färgas.
Brown finns i färgkartan och heter brown. Jag har stickat en tröja i det, och den är absolut den allra fluffigaste av alla färgerna. Detta är för att den inte har genomgått någon färgprocess. Endast kardning.

Ja, men jamen, där finns ju massor av färger vi inte har sett! Korrekt.
Detta är hela färgkartan för industrigarnena. Att välja i för de fina klädmärkena som har maskinstickade kashmirplagg.
Jag la in några tips på färger som vi här uppe gillar mycket, sen får vi se. Minsta kvantitet på en färg är 3 kilo
(120 nystan).
Skulle det bli så att många butiker vill sälja kashmiren om några år skulle vi i princip kunna få välja egna färger!
Jag har sålt detta garn i min butik i 4 år nu och säljer mycket till mössor. Väldigt mycket mössor.
Det är det de flesta vill prova först eftersom att det kostar 148:-/nystanet. Men 2 nystan till världens skönaste mössa är helt okej.
Jag skall nu vara en mellanhand för Cardiff i Scandinavien och kommer vara kontaktperson för de butiker som vill sälja det här. 2 butiker har redan beställt och det är nog 2-3 till som kommer beställa. Ju flera vi är ju bättre är det för både kunder och butiker.

Har du garnbutik och är sugen på att få känna på kashmiren så skickar jag gärna prov. Jag har börjat skicka lite brev till garnbutiker i Sverige, men det finns ju så många! Det är bara att höra av sig så skickar jag gärna.
Önskar man att sälja det så får man även tillgång till alla mina beskrivningar i kashmiren.

Här är Marcos fru Louisas arbetsbord. Louisa är en kvinna som är mycket intresserad av stil, färg, klass, trender.
Jättegullig. Hon pratade jättemycket!…..på italienska!……. till mig….!
En av deras vänner skapar färg och trendböcker som folk i modebranschen använder sig av för att välja färger på framtida kollektioner.

Ja, detta är superkul att bläddra i . Förutom att se färger och trender så ser man ju dessutom fantastiska färgkombinationer! Jag älskar ju udda färgkombinationer så detta var nog en av de roligaste böckerna jag sett!
Sommar 2019….alltså. Sen är vi här upp ytterligare lite trögare.

Detta är färgprov från färgeriet. Jag visar denna bilden för den hänger ihop med lite som kommer senare.
När en färg produceras så behöver de att se färgen i en större bit än bara på tråden. För att få ett riktigt intryck av färgen.
Dessa färgprov är på en kvalitet som är 70% kashmir och 30% silke. Den heter Silka och jag kommer att ta in den så småningom. Men nu först har jag fått lite bollar att provsticka. Men visst, ja. Det var fantastiskt att kunna stryka handen över alla dessa mjuka mjuka färgglada prover som hängde längs väggarna.

På torsdag morgon kom Marco och hämtade mig på mitt fantastiska Bed & Breakfast där jag hade hundsällskap till frukost och hembakat muffins och bröd, färska fikon och nybryggt espresso till frukost. Allt serverat vid bordet…där det var dukat endast för mig!

I vardagsrummet i det gamla huset (palassliknande) med 4,5 meter i takhöjd både på 1:a och 2:a våningen.
Men så söta hundar. Jättemysigt med hundar vid bordet när man reser ensam.

Vår första fabrik var kardegarnsfabriken.
Och ja, jag trodde ju att det skulle vara fabriker som hade hela processer som SandnesGarn har.
SandnesGarn är ju den enda fabriken jag har sett innan, och den är en av två fabriker i lilla Norge.

Jag var inte alls förberedd på vilken stor industri TEXTIL är i Italien. (Även om jag på något sett visste det, men jag kunde ju inte föreställa hur det skulle vara. Har inte ens sett det på TV)
Har liksom inte tänkt över hur det kan vara. Och jag skulle nog aldrig i min vildaste fantasi kunna föreställa mig att det var så gigantiskt, och SÅ modernt, högteknologisk, så rent. Så specialiserad.
Here we go!
I denna kardegarnsfabriken var det 40 anställda. Produktion 24 timmar i dygnet, 3 skift. Det går ut 4000 kilo garn varje dag!

Kardegarn. Kardegarn är som det låter. Ull som är kardat. MEN det kardas, och kardas, och kardas och kardas igen och igen. Det är 5 rader med maskinserier. De har en maskinserie för vitt, en för mörkare, mörkare, mörkare och till sist maskiner för endast svart ull.
Ibland färgas ullen innan kardning. Ibland färgas den efter, men en färgad ull får aldrig köras i maskinerna för den ljusa ullen.
Cardiff kashmir färgas efter kardning.

Jag fick känna på dessa små taggar på kardevalsarna. Och fabriksägaren berättade för mig om viktigheten av rätt fart, rätt avstånd, rätt fuktighet på ullen för att få en bra produkt i slutändan.
Jag frågade såklart om Kina och deras produktion och han hade varit där och besökt fabriker.
Kina behåller de absolut längsta och bästa fibrerna själva till sin egen produktion, och de har supermoderna maskiner.
Men han sa att efter att ha sett de fina fibrerna gå igenom kardeprocessen, så kom dom ut i slutet helt upphackade.
Han pratade absolut inte nedsättande om kineserna, det tycker jag inte. Men han var helt förfärat över att se den fina ullen bli förstört. De kan inte hantverket. Ännu.
Och som han sa: att köra en produktion av kashmir för dom tar 3 dagar. De måste vara väldigt försiktiga med råvaran, och det går inte att skynda på processen för då ryker fibrenas längd!
I Kina med den stora och snabba produktionen av kläder kan en kund komma in och säga ”jag behöver det nu!” och de kan köra igenom en process på 3 timmar. Vilket går, men kläderna blir supernoppriga efter kort tids användning eftersom fibrerna kanske bara är 20 mm istället för 40 mm.

Man väljer att ha kashmiren som kardegarn. Det blir mjukast. Skulle de köra igenom kashmiren som kamgarn så skulle garnet kännas mycket hårdare och plattare. Att det är kardegarn låter fibrerna vara extra luftiga och fluffiga.
Det gör det fina fluffet som lägger sig på plagget när du sköljer upp det.
Några har kanske något kashmirplagg från Scotland? De är superbra. Mycket hög kvalitet, men oftast i kamgarn så de känns faktiskt ganska hårda. De får lite glattare yta.

Garnet i de färgglade proverna i Kashmir och silke är kamgarn. Vi åker senare till den fabriken.

…men först körde vi till färgeriet. Här hänger kashmiren i tvätten.
Det är 96° vatten. Pinnen det hänger över har massor av hål som sprutar ut vatten och pinnen snurrar runt och fördelar vatten (eller färg) jämnt på härvan.
Jag är mycket fundersam på hur ull kan tåla den värmen. Det enda svaret jag kunde få på det var att när den hänger fritt, inget gnugg mot något så tål den det. Detta är också nödvändigt för att få cellerna i ullen att öppna sig för att färgämnen skall förena sig med fibern. Detta gör att vi sedan kan sticka ett svart och ett vitt nysta utan att det blöder. Färgmolekylerna har ”trängt in” i fibern.
Färgeriet hade ett eget laboratorium. När färgen är bestämt och godkänt av kunden matas mängden av de olika färgämnena in i en dator som styr en robotarm med pipett som suger upp exakt mängd av de olika färgerna till mängden ull som skall färgas.

Se alla konena med vitt garn i bakgrunden. Detta är olika kvaliteer från en kund som producerar till industristickning.
När den kunden vill ha en ny färg i någon kvalitet så tar laboratoriet 10 grams härvor av den aktuella kvalitén och gör färgprov.
De sa att kunder har kommit med ett kex som de ville ha färgen på. En ville ha färgen som var på plasthandtaget på en sax. En kund kom med en bit av en sko! De måste blanda ihop exakt och därför är det supernoga med att det är 10 gram och det noteras färgmängd till 10 gram. De gör 2-3 olika nysanser av den önskade färgen och kunden får bestämma.

Japp, det sticker ju lite i näsan när man går väldigt nära. Det är kemikalier, men absolut godkända och tillåtna i EU.
Det är många decennier sedan det var ett problem med förorening av färgämnen från fabrikerna i Italien.
De flesta kunder har väldigt höga krav på färgerna också.
Det går dock inte att hålla på med naturfärgning i denna storleksordning, och man skulle aldrig kunna få samma färg igen heller.
Det var rent, snyggt och ingen lukt eller så i den stora fabrikslokalen.

Vi drog vidare till kamgarnsfabriken!

Nu började jag att känna mig som en spion. Vilken säkerhet de har. Och nu i efterhand kan jag ju känna att vilken VIP resa jag hade!!! Jag blev körd runt och hade privata visningar, helt fantastiskt.

Oooh. Här är det rent som ett sjukhus! Kolla vad han går klädd i inne i fabriken. Det var nästan inget folk där inne, några få bara.
Och allt var bara helt ljust och fräscht, och inte en dammtuss någon stans.
Ser man alla konerna med kashmir på maskinerna så förstår man den höga säkerheten. Värdet på deras lager här inne kan jag inte ens föreställa mig hur mycket det är. Denna fabriken ägs av samma grupp som äger Louis Vuitton.

De producerar för flera märken, och Cardiff spinner sin Kashmir/silke kvalitet här.
Denna rosa här ovan måste jag berätta om.
Man kan ju lite se hur mjukt det är, men om jag säger att ull mäts i micron. Ju högre siffra, ju mera sticks ullen på huden.
Jag tror att det är sån ca såhär:
2 trådigt ullgarn….vill jag inte ens tänka på! Hög siffra!
T.ex Peer Gynt har ca 23 mic. Det är helt okej.
Merinoull har ca 19 mic. Det är mjukt.
Den finaste merinoull till underställ ca 17 mic. Det klarar jag av, och jag är känslig.
Cardiff kashmir 15,5 mic. Skönt. Mjukare än min egen hud.

Detta ljusrosa fluff är inköpt som en skrytprodukt av något känt italienskt klädmärke. De vill visa marknaden att de har den absolut mjukaste ullen på marknaden.
Så ca en gång per år köper de upp de finaste merinoullfibrerna de kan hitta i Australien. Ett parti.
Detta är tunnor med fluff av 11 micron merinoull!
11 !! Det är sjukt mjukt. OM man skulle göra ett 50 grams garnnysta skulle det kosta 1200:-
Klädföretaget gör en liten special edition kollektion med detta för att visa att de har den finaste ullen.

Mannen i de fina arbetskläderna var jättenöjd då han bad mig känna på det. Jag kunde nästan inte slita mig från tunnorna.

Här är deras laboratorium. Här testas alla partier som är färdiga. Det sträcks och mäts så det håller kvaliteten de förväntar sig.
Hela fabriken hade även digital mätning av luftfuktigheten på alla områden, och rören i taket blåste ut fukt.

Näst sista steg i denna fabrik. En tvinnat tråd på gigantisk spole. Dessa körs in och spinns ihop med en tråd till.
Det är alltid 2 trådar i slutprodukten för industristickning.
Att detta har varit ullen på en get…..det är väldigt konstigt.


Ja, här är det lite getter också. Inte kashmigetter då. Vanliga italienska stinkande getter. Jag kliade den ena och det luktade get av mina fingrar resten av kvällen. Helt omöjligt att få bort!
Dessa var i trädgården till den sista fabriken denna torsdag.


Detta var mera mekaniskt och gammaldags. Så himla gulligt. Det låg superidylliskt ute på landet, de hade stämpelklocka i hallen och detta var bara handarbete!
Det kändes väldigt bra tycker jag. Hon har trätt varenda nysta på maskinen. Klippt trådarna, lagt i etiketten med färgnummer i varje nysta. Lagt vartenda nysta omsorgsfullt i lådan. Fint.

Biella och fabrikerna ligger 90 kilometer från Milano. Så på fredag åkte Marco och jag till stan. Och då gick vi in i flera butiker som sålde maskinstickade kläder i cashmere från Cardiff!

Babykofta i 100% kashmir. Kostar 224€.
Så, det är kanske inte så dyrt att sticka sig en kashmirtröja ändå!
Alla tröjor jag såg till dam kostade mellan 3 och 400 € i butikerna. På bilden ser man skillnaden på kardegarn och kamgarn ganska tydligt!
VAD är grejen med kashmir då? Man måste bara känna och uppleva det.
Jag är säker på att vi kommer till att se mera av det här uppe hos oss framöver. Har man börjat använda kashmir så är det svårt att sluta.

Marco och jag gick 17.000 steg den eftermiddagen i Milano. Marco berättade att italienarna inte längre är så intresserade av de kända flashiga märkena nu när Japaner och kineser har börjat invadera dessa butiker. Nu går det mera mot mindre designers med mera exklusiv design i mindre upplaga i fina kvaliteer.
Vi kikade in i alla möjliga butiker, och jag kollade både design, kvaliteter och färger.

Fina färger. Mycket stickat. Mycket tröjor i Mohairkvaliteter. Dessa låg också på ca 300€ .

Det var en superinteressant resa som har gjort mig klokare vad gäller kashmir, råvara, textilindustri och massa annat också. Jag åt god pizza på Eataly, jag var på konstutställning och strosade runt och åkte metro runt hela lördagen själv.
Kolla den fina väggen som var mitt i Milano. Hyllor med garn och tyger! Och jag med mitt kashmirnysta!

Good bye Milano!

Vet ni….jag har bokat en resa till våren.

Jag skall nu utforska alpakka! Yesssyess yess!

PERU!

Jag är väldigt kribblig inuti mig just nu, och väntar på att avtala med Guillermo på Incatops. Jag skall få vara med till deras farm där de föder upp och forskar, utvecklar och ja. Jag vet inte. Jag skall väl lära mig!
Jag skall vara borta i 4 veckor. Resa lite runt, ta mig till Machu Picchu.  Och den sista veckan flyger jag ut till Påskön!

Men just nu!? Fokus på det som finns här hemma!

Önskar er en riktig fin vecka. Denna veckan är butiken öppen både onsdag och LÖRDAG!
Lördag är jag där från 12:00-15:00.

Ha det gott! /Mia : )

 

 

Det här inlägget postades i Nya garn & häften, Okategoriserade och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Cardiff Cashmere och min resa till Biella

  1. Gunilla skriver:

    Fantastiskt intressant att läsa och se allt detta! Måste göra nåt större i kashmir känner man ju direkt…. kram från #stickdagboken”

Kommentarer inaktiverade.