ALPACKA FAKTA

Vilken begivenhetsrik dag! Och nu var Guillermo nede i baren på mitt hotell, och Harald var inte där! Jag började mitt korsförhör med mannen från Peru, som jobbar för en av de 2 största alpackaproducenterna i världen. Incatops. Deras namn säger ju vad de håller på med. De säljer alpackaråvara i tops.

Det står siffror under ser Ni! All ull mäts i micron. Man kan enkelt säga att micron är hur mycket det sticks, ju lägre tal ju mjukare är det. Babyalpacka togs från en början från alpackadjuren innan de var ett år. Nu kan det vara från äldre djur än så, men det måste vara så fin ull.
Alpackorna klipps en gång per år, och de börjar klippsäsongen i november och den är färdig i mars.
Djuren får tjockare och tjockare päls ju äldre de blir och de klipps bara 5-6 gånger. Sen är de färdiga.
Jag frågade om de äter dom sen då. Men han sa att det är ingen ”vanlig” maträtt. Han själv äter det kanske 3 gånger per år. De fattiga bönderna har inte råd att äta dom, de säljer köttet också. Det smakar tydligen som något vilt, typ rådjur.

Detta företaget har 900 anställda. De samlar alpackaull från 50.000 olika gårdar i Peru!
HUR får de alpackan? Guillermo berättade att gårdarna kan ligga bara 1 mil unna i luftväg, men eftersom det är så mycket berg och dalar i Peru så kan ju 1 mil, ta 8 timmar! Det finns agenter som är mellanhänder. Ofta lite ”fula fiskar” som försöker lura både de fattiga bönderna som levererar ullen, och sedan kan de lägga i sand och lamaull i alpackan för att den skall väga mera så de får bättre betalt.
Visst är detta fruktansvärt intressant!?
Det är kvinnor som sorterar ullen för hand, så denna skala med baby/superfin/huarizo/AG och Coarse är det kvinnornas fingrar som bestämmer. De får sortera ut lamaull också. HUR vet de att det är lamaull då???
Lama har mycket mera ”dödpäls”, det sträva ni vet. Och lamans fiber (hår) är inte ihålig! Den är kompakt. Så den känns hårdare. Fårull är ju också ihålig.
Alpackaullen säljes i stora kvantiteter till hela världen, det är containrar som går iväg, och det betalas per kilo i dollar. NORGE är ett av de största och viktigaste marknaderna nu, och är med på att trigga upp alpackapriserna. Alpacka har stigit med 2 dollar per år de sista 3 åren.

JA, det kan låta konstigt att lilla Norge köper så mycket. Men det stickas mycket där. Jag menar MYCKET! SandnesGarns omsättning hela januari i Sverige  är det samma som för EN DAG i januari i Norge!
Ojoj,….SandnesGarn säljer bra i min butik, men det känns som att de kan bli mera känt här i Sverige.

En annan väldigt intressant grej var. VAD sker med coarse alpacka?  Det strävaste och dåligaste av ullen, som det ju är mest av?

Jo, då köper Incatops akryltops från turkiet eller något annat land som producerar det. Det ser ut som en tops med ull eller alpacka och används på samma sätt när man spinner. De blandar 50/50% coarse alpacka och akryl, och spinner en tunn tunn tråd som nystas upp på ”spole” (vet inte vad det heter på svensk) Detta säljs till arabiska länder där de väver tyg av det. Tyget används till att sy de långa dräkterna som använd i arabiska länder!
De säljer 800.000 kilo per år!  Jag försökte googla detta, men hittar inte just den blandningen. måste kanske ha arabiskt tangentbord….

Ja, kära vänner. Jag måste nog ta mig en tur till Peru också….

Jag fick känna och klämma på många olika nystan, och han lovade att skicka mig en liten låda med nystan som jag skulle få provsticka.

Det känns ju som att alla känner till alpacka och har provat det, men det är nog inte så.
För alla er som inte känner till alpacka:  Alpacka är en fantastisk kvalitet, och jag har en klänning stickat av Incatops sin alpacka. Jag har använt den jättemycket, jobbat, kört bil, arbetat i den dagligen. Den får ingen rumpa eller armbågar och den nopprar sig helt minimalt. Jag brukar säga till kunder att det är det absolut allra bästa garnet vi har!
Hm, är det skillnad på tunn alpacka och tunn alpacka då? Ja, det är det! För det beror dels på hur fin alpacka man använder, hur långa fibrena är och även vilken ”twist” man har på spinningen! Det är en hel vetenskap!

Mannen fick inte vara i fred för mig. Han intog sin frukost i mitt sällskap, på mitt favoritcafe i Köln på söndag morgon innan jag åkte hem igen.

Cafe Reichard, där ”frau Nagy” höll på att skrämma livet av oss med sin tyska bestämdhet då vi ville beställa yogurt med müsli INNAN vi hade valt vilken typ av kaffe vi skulle ha!  Nein, nein….hjälp!

Ha en god dag, och fråga mig gärna om alpackagarn!

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.